Att skaffa vaktlar
En liten guide i vad man bör tänka på,
samt några tips från mig!
Första frågan man bör ställa sig är varför man funderar på att skaffa just vaktlar? Är man ute efter sällskap? Ägg? Kött? Något annat?
Det finns ett antal olika vaktelarter, och de två vanligaste är kinesisk dvärgvaktel samt japansk vaktel. Här nedan kommer jag gå igenom båda arterna lite sammanfattat.
Japansk vaktel
Den japanska vakteln är till skillnad från den kinesiska dvärgvakteln mer ett produktionsdjur som främst hålls för sina otroligt goda ägg som klassas som en delikatess. De hålls även som sällskapsdjur, och om man väljer en lugn linje och hanterar dem mycket så går de att få ganska tama! De finns i en uppsjö olika färger, och man har även valt att dela in dem olika viktklasser eftersom de finns i vikter allt mellan ca 100-500g. Äggen ligger på ca: 14g och är mycket goda, nyttiga, och oerhört vackra! Även köttet är mycket fint!
Jag anser att den japanska vakteln är en mycket enkel fågel att hålla då det enda som krävs är en takförsedd och vindskyddad voljär. Kylan är inga problem, så om de är skyddade från väder och vind så klarar de sig ute året om! Det skadar dock inte att hänga in en värmelampa vid minusgrader.
Jag inredde voljären med naturliga material så som stenar, halm, grenar, tall/granris mm. De uppskattar gömslen av t.ex. granris eller annat som de kan krypa in under, ofta upplevde jag att flocken blev lugnare av det.
De ruvar sällan själva så vanligast är att man kläcker fram äggen i maskin. Äggen ruvas i 17-18 dagar, och maskinen bör vara inställd på 37,7°C och ca 45% luftfuktighet. Äggen ska vändas två gånger per dygn fram tills dag 15, då man ska låta äggen ligga still och kläckaren vara stängd fram tills avslutat kläck! Öppna inte maskinen i onödan under pågående kläck eftersom att det påverkar temperatur och luftfuktighet och risken är stor att kycklingarna torkar fast i äggen. Jag avråder även från att ”hjälpa” kycklingar ut ur äggen eftersom att risken är större att man skadar än hjälper dem. De första två dygnen så lever de på gulesäcken som de har med sig från ägget, så de klarar sig utan mat och vatten och kan därför vara kvar i kläckaren tills kläcket är avslutat och kycklingarna har torkat.
De blir könsmogna vid en ålder av 5-7v, och när det kommer till att könsbestämma de japanska vaktlarna tycker jag att det är enklast att kolla dem i kloaken. Hanarna har en rostfärgad ”svullnad”/bula ovanför kloaken, och klämmer man på den så kommer det ut ett vitt skum. Hanarna galer även vilket också är ett säkert tecken vid könsbestämning. Vissa färger går att könsbestämma efter teckning, men jag går mest efter vilka som skummar och galer.
Kinesisk dvärgvaktel
Den kinesiska dvärgvakteln är med sina 12cm och ca 35g världens minsta hönsfågel. De lever vilt i Kina, Indien etc.
Det är en marklevande fågel och de trivs bäst i par. Vid häckning så bygger de ett bo av halm/gräs/dylikt som de sedan lägger 5-15 ägg i. Äggen ruvas därefter i 16-17 dagar. När kycklingarna kläcks så är de ungefär lika stora som en större humla! Kycklingarna blir könsmogna vid 6-10 veckors ålder.
När man ska könsbestämma dem så kan man bland annat titta på om den har ”mask” dvs. vita ränder under näbben (se bild) eller roströda/blå fjädrar på bröstet eller runt gumpen. För isf är det en hane. Om den har tvärrandiga fjädrar sk. ”barred” så är det en hona. Vissa färger påverkar även dessa könsbundna färger och teckningar, det svarta i masken eller ”darth wader” teckningen kan bytas ut mot grått hos t.ex. silver, och det roströda kan blekas och gå mer åt begie/orange.
Sedan finns det färger (t.ex. vitt) som inte går att könsbestämma så. då får man vänta och se om de värper. Observera att både hanar och honor kan ”gala” så det går inte att könsbestämma genom att lyssna så som man kan göra hos japaner.
Här har jag gjort en enklare beskrivning av vad man kan börja att titta efter, men som sagt så finns det färger som inte går att könsbestämma efter färg, och hos en del färger finns det andra kännetecken att gå efter.
Jag gav mina kalkonstart, men man kan komplettera med olika frön så som hampa, sesam, vallmo eller undulatfrö mixar. Torkad mjölmask är också väldigt populärt, fast det bör man inte ge för mycket av då de lätt blir tjocka av det.
Den kinesiska dvärgvakteln är in princip omöjlig att få tam, och om de smiter så är de nästan omöjliga att hitta eftersom de sällan vet var de bor och kan komma hem själva. Men de är vackra att titta på, och det funkar aldeles utmärkt att ha de i botten av t.ex. en bur med finkar/undulater.
De finns i 7st grundfärger (White, cinnamon, silver, golden pearl, blue face, red breasted och normal wild type) men sedan finns det massor av olika mutationer av dessa.
Jag höll mina kineser i par eller mindre grupper i burar som jag inredde med olika naturmaterial för att skapa en så naturlig miljö som möjligt. De är inte lika köldtåliga som den japanska vakteln och bör ha minst 5-10 grader. Här är ett exempel på hur en av mina burar kunde se ut!
